Era pojkvänner är säkert helt fantastiska också men just nu vill jag höja min egen karlslok till skyarna. Han är helt fantastisk mot mig alla dagar på året och ingen människa i världen har fått mig så levande som han lyckas göra varje dag. Det är ändå när det väl händer något som riktig kärlek visar sig vara äkta. Jag blev slagen i ansiktet med att jag har en ovanlig ögonsjukdom som kan i många fall leda till blindhet. Jag vet att jag gnäller om det men att få reda på en sån sak är chockerande och hjärtat värker. Allt fint jag sett i mitt liv - kommer jag bara få fantisera om det i mitt huvud? Aldrig mer se det? Jag sitter på sjukhuset i Falun, med min älskade mamma vid min sida. Dom ska precis ta massa prover då jag får sms på sms om att han vill komma till mig. Direkt på morgonen. Han skriver att han vill vara med mig när jag mår dåligt och att det är den enda platsen han vill vara på. Vid min sida. Jag börjar storgråta. Inte för att jag har fel på ögonen. Utan för att han verkligen vill vara hos mig. Några timmar senare lämnar han sin fina ledighet hos sina föräldrar i Malmö och åker i 8 hela timmar med bilen upp till Falun endast för att hämta mig och åka tillbaka till Göteborg. Sånt får mig att smälta. Totalt. När han kom in igenom dörren i Falun hade han med sig en jättefin blombukett ifrån honom och hans familj. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket det betydde att han stod där. Pussade på mig med kalla läppar och kramade om mig så hårt och mjukt på samma gång. Han betyder allt för mig och visar gång på gång att jag betyder allt för honom. En tjej kan inte vara lyckligare än mig.